Igår var jag och min man på anhörigs program. Det är alltid så skönt att komma dit för vi alla som är där sitter i samma sits. Och vi som är där har man kommit mycket nära, och alla vi prata lika mycket. Och har vi frågor som vi skall svara på så tar de hur lång tid att bara svara på en fråga, vi har väldigt lätt att halka in på annat. Men vi har det mycket trevligt och det kommer att bli så sorligt när det tar slut, för då kommer man kanske inte träffa dessa trevliga människor. Vi ger ju stöd åt varandra och det är ju så skönt för vi vet vad det handla om. Ja så man får väl se vad som händer sen, tror att det ät två gånger kvar snyft.

Vaknade i morse att 14åringen väckte mig han skrämde mig. Han ville tala om att han tänker gå i skolan i dag, han var inne i går och tog bort en bit från sin stortå nagel. Hans stortå nagel såg inte trevlig ut han har haft stora problem, och vi har haft fotbad lagt om den. Men det har inte velat gå bort, och han har haft så ont tyvärr har han inte varit så rädd om sig heller. Fast man hat tjatat hela tiden varje dag att han måste vara rädd om sig, men så är det med barn ibland vill de höra och ibland stänger de av, fast de hör. Så det är skönt nu för han har inte ont inte ens lite, han var jätte glad över att slippa känna smärtan. Och det förstå man det är aldrig kul att ha ont, har själv ont hela tiden men jag har lärt mig att leva med den. Men nu hoppas jag verkligen att han tänker sig för så at inte såret går upp, han får ju inte vara med på gympan på 14-dagar.

Nu är klockan snart 07.00 och nästan alla de små är vakna, släppte ut Gaby i ösregnet det är inget kul väder idag tycker jag. Men man får försöka ta sig i kragen och göra något positivt av det, fast man egentligen vill gräva ner sig. Jag är nämligen rätt mycket väder på verkad fast jag försöker att inte vara det, men måste försöka hårdare. Man får väl komma på något kul, kanske ska baka lite med de små pojkarna, ja vi får se.

Måste tvätta Fabians fukteksem det ser inte bra ut, men vi fick lite goda råd av vår kära vän och uppfödare Marianne. Så det är att tvätta honom minst 3ggr om dagen på med stumpor på bak tassarna. Trodde först att han skulle ta bort strumporna, men han har inte brytt sig om det, vilket är mycket bra. Det är lika dant när jag gör ren honom så ligger han bara där, visst han rycker till lite men inget som blir jobbigt när man tvätta av såret. Det som bekymrar oss däremot är att han inte vill äta någon mat, Harry var och köpte blöt mat igår. Men han åt inte så mycket som jag trodde han ville göra, men jag var ju glad ändå för han åt i alla fall lite mer än vad han har gjort innan. Det är så tråkigt för vi har fått upp honom i vikt och nu så vill han inte äta igen. För i somras så hade han problem med sin mage, och han rasade i vikt han fick medicin och han blev bättre började att äta igen. Hoppas det inte vara länge, vill ju att han skall äta.

Har gjort läsläxan med vår 7-åring det gick jätte bra, han var mycket duktig. Sen var det att stoppa frukt i väskan ta på sig ytterkläderna och gå ut till bussen. Harry tog Fabian med sig så han fick kissa, vill inte att han skall gå ut själv för han lägger sig ner i gruset, och då blir såret full med grus.  Gjorde lite mer välling till minstingen och la honom ,sen fick de andra två varsin clementin satte sig och tittade på tven. Satte mig själv framför datorn en stund och skrev lite på min blogg, men nu skall jag göra lite nytta (tror jag). Va rädd om er.

Kjamen