Spöke

som ord har använts i århundraden i den betydelsen att något onaturligt visar sig.

Emellertid syftar ordet i våra dagar vanligen på ett "immateriellt framträdande" av en mänsklig gestalt, som nästan alltid visar sig föreställa en avliden.

Man måste gå oändligt långt tillbaka i tiden om man vill försöka klarlägga spökenas historia. De är en viktig beståndsdel i mycket folktro och religion, de sägs utgöra en förbindelse mellan denna värld och nästa.

Spöken vill i motsats till gengångarna uppnå en viss form av kontakt med den som ser dem. I de allra flesta fall vill spöket ge den som ser det ett viktigt meddelande, särskilt ofta förekommer "sista hälsnings"- fenomen.

Spöken ses inte av alla och vanligen visar de sig bara när iakttagaren är ensam. Trovärdigare fall, till exempel där flera personer haft samma intryck samtidigt, har dock rapporterats tillräckligt många gånger för att en förklaring skulle vara på sin plats.

Ha det så gott, kjamen

Jag gillar allt som har med myter att göra det som kanske finns eller gör det????

Själv tror jag på att saker och ting finns fast vi inte kan se det, många vill ha förklaring till saker och ting annars finns det inte. men jag tror att det finns och en del kan känna saker och ting och andra inte. Eftersom vi är olika som personer. Hittat lite om älvor och enhörningar:)

Älvor

 är vita eteriska varelser i dockstorlek. De håller för det mesta till ute i naturen, där man ser dem dansa på ängarna -älvringar, älvdanser eller alvrum kallas de nertrampade cirklar där älvorna dansat, de håller gärna till vid vattendrag, men ibland kommer de också inomhus.

Särskilt besvärliga kan älvorna vara om man har spädbarn odöpta. Då kommer älvorna dit för att suga ur barnens fingrar och tår. Det kan man se på barnen, dels för att de blir magra och ynkliga och dels för de sugna kroppsdelarna efter älvsoget, som det kallas. För att undvika detta kan man smeta något beskt på barnens fingrar eller rita ett kors på fingrarna med svavelstickor.

Enhörningen

 är troligen det mest mystiska av alla legenddjur. Vita som snö och rena som änglar är de symbolen för godhet. De är också fruktade för sin förmåga att slåss mot det onda.

En enhörning ser ut som en högrest vit hingst, med ett spiralvridet gyllene horn mitt i pannan. Hovarna är även de svagt gyllene. Tänderna är vita och perfekta.

Enhörningar är fruktansvärt stolta och mycket skygga. De är enstöriga och undviker att komma nära människor och andra intelligenta varelser. Våldsamma varelser och varelser som är skapade av makter som är fiender till Moder Jord är enhörningarnas dödsfiender, och enhörningar anfaller dessa med ett dödsföraktande raseri om de kommer i närheten. Om den förföljs av vänligt sinnade varelser flyr den så länge den kan. Bara om den trängs in i ett hörn anfaller den.

Endast om en godhjärtad, ren och oskuldsfull jungfru närmar sig finns möjligheten att den låter henne komma i närheten. Det kan i så fall även hända att den låter sig charmas av henne, och förblir hennes tjänare och riddjur, så länge som hon förblir ren och godhjärtad, och inte låter en man komma henne in på livet.

Enhörningar är immuna mot alla gifter. Om en enhörning vidrör en vänligt inställd varelse med sitt horn läker beröringen. Den upptäcker också telepatiskt alla varelser som är fientligt inställda mot den och dess härskarinna. Enhörningar är intelligenta och kommunicerar telepatiskt med sina vänner på upp till 100 meters avstånd.

Ha en bra kväll, kjamen