Det är lite tråkigt men jag har varit så arg sen i torsdags, jag var i rätten i en vårdnadstvist. För sonen vill inte ha kontakt med sin biologiska pappa, sen är han 14-år gammal. Och den så kallade pappan har inte haft någon kontakt med sonen på ca 8år om inte lite mera. Min son känner att just nu vill han inte, även den så kallade pappan har sagt att han respektera sonen önskan. Men att ge mig ensam vårdnad går inte, för jag är en dålig mamma anligt honom. Han har även anmält mig till soc för att inte har kunnat ta hand om sonen.

Så en utredning gjordes men de kunde inte se att sonen var i dåliga händer. Och sonen har sagt det till dem att han inte vill ha någon kantakt även till familjerätten. Ändå så skall han bråka, för han vill veta hur det går för han i skolan och han ringer skolan helt plötsligt, men innan hörde vi inte ett pip. Och han talade även om för rätten att jag mot arbetade min dotter fader, men detta är inte sant jag har papper från min advokat att jag ville att umgänget skulle vara regelbundet i stället för någon gång ibland. Tycker det säger rätt mycket på hur mycket denna man vet. Även så ville han informera att soc inte gjorde ett bra jobb eftersom det inte fans något fel i vårt hem.

Är det någon som skall vara arg är det ju jag eftersom att hela min familj blev indragen i denna utredning. Men eftersom att han strider mot att jag skulle få ensam så måste de låta soc en full ständig utredning vad nu det är. Så nu måste sonen prata med dem igen de skall göra hembesök igen prata med mig själv igen m.m  Det som skrämde mig lite var att hans beteende var så elakt, men så var han när han misshandlade mig. Ögonen så hatiska och armarna korsade och bara gick till attack hela tiden. Men han sa att jag var en bra mamma, fast jag hjälper han inte med läxan och han får bo i ett ruckel. Men han vill inte att sonen skall bo hos honom utan han vill ha umgänge varannan helg. Det är inte konstigt att man blir knäpp eller??  Men jag är i rätten för sonen inte vill att han skall ringa till skolan m.m utan han vill ju inte ha kontakt med honom.  Nu hoppas jag bara att detta skall gå fort, det är ju inte roligt att behöva utsätta alla för detta. Det är ju inte roligt för sonen heller han vill ha lugn och ro, det märks även att det påverka honom, har ingen ro. Och det är detta som jag vill skydda mina barn för, så man känner inte sig så bra.

Och jag vet hur det är när en pappa vill träffa sina barn men inte får, detta handlar inte om det utan min son som inte vill just nu.

Kjamen