Tigermamman

28 september 2009 10:03

Svårt det där...har en trettonåring och känner mig väldans glad för att han har sina intressen. Han springer inte ute å ränner sent på kvällar. Vilket många av hans jämnåriga gör. Tycker att tobak, alkohol och droger har tagit sig alltför långt ner i åldrarna. Var finns föräldrarna? Vi har 5 barn här hemma och visst kan det vara svårt att hitta tid ibland. Och man vill ju inte tro att folk bara struntar i vad sina ungdomar sysslar med.

Maria

28 september 2009 10:20

Blir allt lite ledsen när jag läser ditt inlägg idag.Varför skulle man vara en sämre förälder bara för att man har många barn.? Huvudsaken är att man finns till för sina barn, och man lär dom vad som är rätt och fel,tycker jag i alla fall.Finns dom som bara har ett barn och öser pengar och saker över detta barn.Men skulle detta barnet vara lyckligare för det ???Nej det tror jag ej.
Att ha en mamma eller pappa som har tid att sätta sig ner och lyssna och som barnet känner att de kan anförtro sig åt ,det tycker jag är sååå mycket viktigare än en massa prylar och pengar.
Kan bara säga tråkigt att socialen har varit i kontakt med er angående era barn.Tänk om dom istället la sin tid på de barn som far illa .Och det är många !!!

Ha en bra dag i regnet kram Maria

Charlotte

28 september 2009 10:20

Du och din man har valt att ha många barn, stå på er. Att folk har mage att anmäla till socialen, jag förstår det inte. Dina barn är hela, rena, glada och har det bra precis som så många andra barn som kanske bara har ett eller två syskon. Var ligger skillnaden för många? Är det för att du har en barnkull på 9 barn. Eller ren avudnsjuka för att du KAN och VILL vara hemma med dina barn? Jag tror faktiskt att det är där problemet ligger för många, jag har fått uppleva trots att jag bara har 2 barn ren avundsjuka för att jag är hemma mamma till två tonåringar och har så varit sedan de var små. Jag har pluggat på högskolan och jag har jobbat till och från, men mina barn har alltid kommit i första hand. Antagligen är inte antalet det stora problemet för många utan helt enkelt det att de inte kan eller vågar ta steget ut och bli hemma. För så ska det inte vara i vårt samhälle. Barn far inte illa av att vara hemma eller att inte äta godis. Mina barn äter ytterst lite godis, de har sina favoritsorter och "lösgodis" är inte på tapeten, jag anser att detta plockande med lösgodis sprider bakterier. Jag har alltid pratat med mina söner, vridit och vänt på "problem" som kan uppstå, pratat om droger, rökning etc etc och alltid givit dem argument som jag tror håller för att de ska låta bli. Idag har jag två nästan vuxna söner som varken dricker eller röker, som aldrig provat på sprit eller rökning. Vi har det bra, men på lut lurade alltid under grundskoletiden avundsjukan från andra föräldrar. Föräldrar som ville få det till att vi var onormala eller att vi tillhörde någon sekt för att JAG valt att stanna hemma. Vi har fått tagit skit från skolan för att de trott att ena sonen farit illa på grund av att han ALDRIG ätit skolmaten. De verkliga problemen med läs och skrivsvårigheter hos den äldsta sonen togas aldrig på allvar... det finns mycket att säga om livet och speicellt under den tid man har barn i grundskolan. Jag håller med dig att man inte kan skylla på skolan när det uppstår problem, det är inte heller samhällets fel om barnen far illa eller råkar ut för problem. Uppfostran, styrka och insikt om moral och etik måste nog komma från hemmet. Och jag TROR DU LYCKATS!! Så stå på ER!! Jag vet att jag inte känner er men genom din blogg så läser jag att du och din familj är en bra familj. Jag gillar dig och din blogg! Kram!!

Tintin Belisida

28 september 2009 10:53

Jag har ju sett teve-program med familjer med många barn och nog förstår jag att det går att ta hand om MÅNGA också. Det finns ju människor som annars inte ens kan ta hand om ETT på ett bra sätt... Det handlar ju alltid om respekt för individen./Med tanke på ditt förra inlägg om vargen så har jag sett att det blir ett program i TV2 kl 18 i kväll. Tack för fin kommentar./Kram

kurrelina

28 september 2009 17:13

Kan inte förstå vad det ska vara för fel att ha många barn, tar man bara hand om dom så är det väl inte antalet som räknas. Jag har haft 5 st och upplevde inte det som speciellt jobbigt, visst blev det nästan världskrig mellan dom ibland men jag tycker att ju fler bar man har så fostrar dom varandra lite också. Hade jag bara haft en aning om att jag skulle förlora en son skulle jag skaffat fler barn, jag tycker barn ska ha syskon, (jag hade 2 barn och min samob 3, därav 5)
visst ses barnen ibland men tyvärr är ju 2 av de 5 borta.
stå på dig och gläds åt dina älskade ungar, det är det finaste man kan få på jorden.
kramisar i massor

Sussi

28 september 2009 21:52

Tänk att det ska vara så mycket prat och tjafs hela tiden. Socialen.. men herregud!!!
Bra att du knäppte dom på näsan hihi

Kramisar

Marianne

28 september 2009 22:43

Jag förstår inte varför folk skaffar barn för att sedan inte själva ta hand om dem. För det finns idag många barn som växer upp på dagis, nattis och fritidsgården. Ja, sedan går barnen även i skolan, eller man kanske borde säga. De skulle varit i skolan om föräldrarna sett till att de gick dit.
Visst måste föräldrarna ha inkomst och jobba. Som ensam förälder så är det tufft att både ta hand om försörjningsbördan, hemmet och barnen. Och då är dagis mm mer eller mindre en nödvändighet och tillgång. Men är man två så finns det tid för att ha full koll på sina barn.
Jag har vuxit upp i en stor syskonskara och vi hade alla vad vi behövde och framför allt, så hade vi trygghet. Något som vi även har gett våra barn under deras uppväxt. Våra barn har enbart varit hos dagmamma ett par timmar i veckan under två år innan de började skolan, resten av tiden var jag eller min man hemma med dem under deras uppväxt. Vi har alltid prioriterat umgänget med våra barn framför höga inkomster och lyx. Visst var det tufft ekonomiskt att avstå från heltidsjobb, men väl värt pengarna.
Att anmäla någon för att de har många barn och för att någon väljer att själv vårda sina barn under deras uppväxt, är ett vidrigt sätt att lufta sin avund på. För anmälan måste ju ha skett på grund av avund, inget annat.
Ha det gott. kram

Yvonne K

29 september 2009 00:30

Du har så rätt i det du skriver, många kloka ord.

Du gör ett fantastiskt jobb som tar hand om dina barn efter bästa förmåga, var stolt över det. Barn behöver vuxna som bryr sig. Jag blir chockad när jag ser ex 14-15-åringar fara omkring i samhället kl 2 på natten. Hittar på en massa skit, slår sönder och förstör. Så tänker man, var är deras föräldrar? Vet dom inte om var dom har sina barn, eller dom bryr sig inte? För ingen ska komma och påstå, som jag har hört en del föräldrar säga, -"ja, men han/hon bryr sig inte om vad jag säger, det hjälper inte att jag förbjuder. "
Då har man ju defenitivt slutat att bry sig tycker jag. Dåligt, mycket ansvarslöst.

Ha det gott.
Kramisar

Mita

29 september 2009 18:34

Jag tycker att ni är fantastiska som har lyckats få fram nio barn, sedan att det är tufft, visst, men tänk vilken underbar familj ni kommer att ha på ålderns höst.
Och sedan att folk anmäler.....kan det vara av ren avund, det tror jag!