Det gör ont i mitt bröst ögonen känns blöta, smärtan blir allt större och gör mer ont. Förstå inte varför du svek mig, ville så gärna tro på dig denna gång. Det var ju så bra sa du så varför svek du mig. Du sa att du hade hittat kärlek men vågade inte ta steget, men varför svek du mig. Spriten kom först igen, varför svek du mig. Du sa att du känner dig ensam men vi var ju här, varför svek du mig. Du sa att du ville mer med livet varför sa du adjö. Denna flaska som betyder så mycket för dig och som du håller dig så kär. Men flaskan ger dig inget den orsaka dig smärta och mig med. Denna flaska som du måste hålla så kär, att du blir så blind på det som du har runt dig. Men jag finns inte här för alltid mitt hjärta har brustit allt för många gånger. Står i ett vägskäl vet inte om jag fortsätter själv eller om du får gå med mig. Livet är så mycket mer och jag vill ha mera denna gång.

Igår blev inget som vi ville tyvärr. Allt började med att min pappa ringde min man och talade om att han hade fått nog. Så min man han var så arg och det blev jag med för min far hade nämligen börjat dricka igen, det är exakt 1år sen sist. I stället för att fixa vårt hus blev det att Harry fick köra upp till min far. Han blev inte glad över att Harry kom, det var mycket bråk innan han kom till rätta igen. Det här med alkoholism är inte kul, men jag trodde att denna gång skulle det vara den sista. Men tyvärr så blev inte fallet så, man blir ju jävla arg förlåt språket men man blir så besviken. För varje gång han lova oss att nu ska det bli bättre, så vet man ju inte om man våga tro. Det har gåt många år med mycket sorg pågrund av min pappa, jag älskar honom men ibland undrar man till vilket pris. Denna gången var det pågrund av att han inte har jobb, men han ju inte ensam över att ha problem ska man ta till sig flaskan varje gång (ja då hade det sett ut). Han har det tryckt ekonomiskt så vad har man att oroa sig för, jag förstå att ett jobb betyder mycket men man måste inte dricka för det. Så jag skall vara ärlig denna gång så kändes det som låt han ligga där, fast något annat sa så kan man inte göra. Det är bara dt vi har nog med vårt och vi orkar inte mera nu varje gång man tror att allt är bra så är det inte så. Vi är inte stål människor hela tiden, när man har hålet på i så många år är man rätt trött. Varje gång är det samma visa hur kan jag vara så dum mot de ända som ställer upp för mig, jag lova att denna gången blir den sista m.m Nu känner vi oss bara besvikna och ledsna över detta, man orkar ju inte ge hela tiden kunde vara skönt om vi fick något tillbaka med. Denna jävla sprit den förstör så mycket för familjer folk som inte ha det runt sig förstå inte. Jag älskar min pappa väldigt mycket, men nu orkar jag inte mer detta är sista gången.