Igår var det en jobbig dag min storebror hade blivit 43år, det var så för 7årsen så bestämde han att han inte ville vara kvar hos oss. Så han tog sitt liv med sprit och tabbletter, det som gör mig så ont är att han lämnade 2st barn efter sig. De kommer aldrig att kunna visa sin pappa vad de har gjort med sitt liv eller deras barn får inte träffa deras farfar. Jag förstå att man kan hamna i ett vägskäl men det som är så svårt att förstå är att man r så ego att man lämna sina barn. Jag har gått igenom så mycket skit i mitt liv och jag har levt ett mycket hårt liv. Och detta började redan när jag var 11år gammal det hände visst och sant lite saker innan med vid 11årsåldern så började ett helt annat liv. Det var så mycket som hände så jag kan skriva många böcker om det. Men jag försökte visst och sant att ta mitt liv när jag var 13årgammal men när jag kom på vad jag hade gjort så ångrade jag mig så mycket. Hade tur att till slut att någon fårstod att det var alvarligt det som hände mig, jag var död i några min innan de fick igång mig igen och detta är jag så tacksam över. Men efter detta så förstå jag inte varför man gör en sådan sak för det är ett rop efter hjälp jag tror inte att någon vill ta sitt eget liv. Men som min bror valde ett fegt sett att slippa undan sina egna problem vilket jag tycket är tråkigt, jag älskar min bror väldigt mycket det var han som blev min extra pappa när våra föräldrar skilde sig. Men han var en sådan person som valde att hålla sina problem för sig själv, vilket är sorligt. Jag visst och sant mycket dålig att besöka hans grav, men för mig finns han inte där utan överallt och det går inte en dag som jag inte tänker på honom. Men igår så var jag där och gav han en present och det var så vackert att se hur ljusen brann på alla gravar.

Ni måste ta vara på er man vet inte om man blir lovad en morgon dag, kjamen