Charlotte

20 oktober 2009 10:12

Krya på er! Inte roligt att inte må riktigt bra.

Vad spönnande med dina morföräldrar, att de har varit cirkusartister. Jag hoppas du får reda på mer. Var ligger Husum? Kan inte placera det. Min mamma kommer från Ångermanland, min pappa kom från Stockholm. Så visst kan vägarna ibland vara lite konstiga för att man träffar sin make/maka.
Nu har jag läst ikapp hos dig, det du skriver om att få hjälp och att man måste skrika högt eller tjata sig till den hjälp man har rätt till känner jag mycket väl till. Jag har fått skrika högt, tjatat men idag har jag givit upp. Det är ingen idé att tro att någon inom tex skolans värld lyssnar och har man dessutom ett myndigt barn är det än värre. Det fungerar och det fungerar bra så jag får nog vara nöjd. Många gånger har jag tänkt på hur livet kunde ha blivit om jag för två år sedan sökt hjälp, om jag då hade insett att det var värre än jag trodde. Att ramla in i en tegelvägg och bli stressad och försöka lösa det på egen hand. Ja, det har gått rätt bra men jag blir fortfarande stressad av saker och ting, vad jag tänkte då? Jo, det är ingen idé för sjukvården kommer att tycka att jag är för frisk för att få hjälp. De kommer inte att tro mig, jag var körd i botten. Många sa till mig att jag måste be om hjälp, tror du att jag gjorde det? Nej. Mitt självförtroende var noll, jag vågade helt enkelt inte. Det är också svårt att förstå att så många måste skrika för att få hjälp, när det uppenbarligen behövs. Vad väntar sjukvården på? Att personerna ska självdö eller bara försvinna för att de ska slippa lägga pengar på någon. Jag bara undrar. Får bara hoppas att alla de som verkligen behöver hjälp får den. Ha det bra!! Nu ska jag mysa lite med hunden.

lollo

20 oktober 2009 11:05

Cirkus på hög nivå..*ler*.Vad spännande det lät om dina nära som växte upp med en Cirkus...Drömmde man om som liten..Ska bli spännande att få läsa mera senare.
Ha en bra dag på(Cirkusen)*ler* ☺

Kramar!

Sussi

20 oktober 2009 19:47

Så tråkigt att ni känner er lite hängiga! Då är det nog bäst att vara hemma och kurera sig istället..

Spännande med cirkusen! Det var en av mina drömmar när jag var liten.. cirkusprinsessa eller busschaufför. Vilket hopp hihi

Ha en trevlig kväll
Kramisar

Marianne

20 oktober 2009 20:15

Jag hoppas du mår bättre nu. Själv har jag ont överallt, även i knoppen och rejält ont i halsen. Sitter nu och småfryser lite. Kanske feber på gång.. Spännande med Cirkusblodet som rinner i dina ådror. Jag kunde ge mig den på att det var lite lurt med köttbullen du jonglerade så snyggt med på kursen.
Kram

Maria

20 oktober 2009 21:02

Ha,ha ha,!Jag fick ju se en liten cirkus uppvisning i somras men dina barn.Så visst märks det att de har cirkus i blodet.Och ett gäng dresserade delfiner har jag för mig uppträdde även dom (ler).
Spännande att få läsa lite om dina rötter .
Ha det gott Kram Maria

Gunilla.

21 oktober 2009 08:37

Cirkus är det nog för alla som har barn tror jag, yngre som äldr barn. Jo det är kul och intressant att höra om sin egen släkts historia. Min far var ifrån Skåne och han skrev lite grann på maskin om sin uppväxt, fattigt och eländigt hade de det. Mor var från Österbotten i Finland och kom till vårt land som barnavårdarinna eller vad det hette och hade med sig de finska krigets barn . Hon har berättat om det men tyvärr ej dokumenterat det hela. Jasså du har liksom släkt från Husum. Vi flyttade hit för några år sedan.
Kanske gamfolket här känner dem, den stora släkten här på samhället är visst Nordins.
Ha en bra dag , Ginilla.