Sussi

19 maj 2009 20:44

Jag trivs annars med mitt jobb. Men sen det här nya systemet har instalerats så tar allt 3-4 ggr så lång tid. Det var lite småstressigt ibland innan med men då var det kul att få jobba lite tyckte man. Nu känner man för tillfället att man inte riktigt räcker till och det är en ganska jobbig känsla. Hoppas dom löser det så systemet blir lättare att använda så kommer jag nog kunna lära mig att trivas med mitt jobb igen!

Kramisar

Mita

19 maj 2009 20:45

Är helt nöjd med mitt liv så inga ändringar behövs

Maria

19 maj 2009 22:47

Ja du, säg det varför vågar man inte göra saker och ting som man går och funderar på?Ju äldre man blir ,ju mindre vågar man ändra på sitt liv.Jag beundrar dig som ska ta ytterligare ett nytt steg, och jag önskar dig all lycka med ditt projekt.

Kramar Maria

Marianne

19 maj 2009 22:56

Du har rätt i att man ska försöka se till att må bra och inte tvinga sig till att leva ett liv man inte trivs med. Själv är jag lite av en livsnjutare och i stort sett skiter jag fullständigt i vad folk tycker och tänker om mig och mitt liv.. Pengar är bra att ha när man behöver något, men jag har inget behov av att kunna glänsa med saker och ting. Och skulle jag mot all förmodan någon gång bli rik, hade jag gett bort det mesta ändå. Det största och viktigaste steget mot att få ett liv man trivs med är att försöka öka på sitt självförtroende och lära sig säga NEJ då man känner för ett nej. Många säger ja och mår sedan dåligt, för de vill inte stöta sig med folk.
Nu blev jag allt lite nyfiken på vad du har i tankarna.
Vi ses i morgon då,
kram

anniqa

20 maj 2009 00:41

Man ska absoulut prioritera sej själv om man bara har möjlighet till det. Vad bra att du tänker göra det och vad spännande att höra vad du tänker ta tag i! Kör så det ryker!

Charlotte

20 maj 2009 07:29

Det är det där steget som är så avgrunds stort att man inte vågar hoppa. Jag har varit arbetslös i två år snart, utan a-kassa eftersom facket ansåg att jag jobbade för lite och var mer hemmafru än arbetstagare. Också en anledning att ställa en människa utanför normal trygghet. Vi har överlevt på min mans lön fram tills nu. Nu börjar jag känna att det tär för mycket på oss alla att behöva tänka först innan vi handlar den minsta grej, cykeln var en 50-årspresent från min mamma. Men det var det där steget, det som jag måste ta en dag och hitta min väg ut ur arbetslöshet och tristess. Jag har det jag gör för jag tycker om att baka, läsa, skriva och handarbeta men inte blir man rik på det. Rik på ord kanske och stickade sockar "skrattar". Det jag jobbade med tog knäcken på mig samtidigt hade vi problem med både skola och annat privat under en period. Det löste sig men under tiden som det pågick trodde jag att jag skulle ta mig igenom det med livet i behåll, men jag gjorde det. Jag har aldrig skrivit om det fullt ut i bloggen, det är för svårt och jag vill nog inte det heller. Men det där med att våga att ta steget och våga finnas till för sin egen skull och de som man har kära är svårt. Så svårt att jag tror jag norpar ditt tema för idag och skriver hos mig ett inlägg, hoppas det är ok.
Ha det bra och sköt om dig, hoppas att det du tänker göra blir bra och lycka till!

kurrelina

20 maj 2009 08:26

Helt rätt du, tänk så många som gör en massa måsten som dom egentligen inte vill göra.
Man kan inte köpa hälsa och lycka för pengar

ha en fin dag
kramizzzzar

susanne

20 maj 2009 09:11

ja det där att bryta upp på olika sätt är svårt.. jag har ändrat mitt liv drastikst flera gånger och visst i bland var det kanske inte de klokaste valet men det var rätt då..
nu ska jag efter många år som mamma och hemma kliva ut i arbetslivet... en utmaning men vi får se.. det blir nog super !