Jag måste återgå till det här med andar: En väns hund har kommit bort den har varit borta sen söndag eftermiddag. Själv har jag satt in en efterlysning på våra hemsidor och givit ut info till så många jag kan tänka mig. Men sen så fick jag ett tips om någon som kanske kunde hjälpa vår vän Sissi. Så jag mailar ett mail till henne där jag talar om lite vad som har hänt även länkade till hennes hemsida. Det tog en stund sen fick jag svar där hon talar om att hon ser hunden Tindra. Och var hon kan tänka sig vara i samma veva så ringer gubben vännen och fråga henne så det var okej det som jag gjorde, och det var det. Hon talar om vad som hänt att det finns en person som har sett henne m.m När de prata så säger vännen var hon är i detta andetag så säger min gubbe till henne. Nu får du vara tyst.. Han berätta för henne vad den här personen har skrivit i mailet som jag har fått. Och det kusliga är det stämde på den platsen som vännen befann sig på, det var där hon hade fått ett tips om att det hade sett en Berner sennen. Om som jag har sagt jag tror mycket på andar m.m Och det här som indianerna gör gillar jag..Så nu håller vi alla tummarna att tipsen som hon har givit ägaren att det skall leda till något. Men ni ska veta jag tror sten hårt på detta, och vi har inte haft kontakt så att vi har kunnat skicka vidare infon till denna person som har gjort healing på Tindra.

Så har ni någon info ang en bort sprungen Berner sennen så kontakta Sissi på Bernerstjärnans kennel webb: http://bernerstjarnan.zoomin.se/

Nu är jag tillbaka med alla mina tankar:

Det är inte så lätt som man kan tro, ofta så kan man bara inte gå… Har tänkt på det härmed misshandel. Själv så blev jag misshandlad i 4år och det sjuka är att jag inte bad honom gå. Det är så otäckt att det finns så många fall runt om i Sverige som de inte kan göra så mycket åt. Tycker att lagar måste se till att skydda offren bättre. Då återgår vi till mig igen: Men under tiden som jag blev misshandlad så hjälpte jag 2st av mina vänner, som också blev misshandlade, ifrån deras förhållande.

Visst är det märkligt att det är lättare att hjälpa en annan än sig själv. Ni ska veta hur duktig man var på att inte visa att något är fel, eller om man skulle ha några blåmärken så visste man allt inom sminkningen så att det inte skulle synas. Man var en mästare på det mesta man skyddade sina barn, man försökte hålla sig i liv.

Vilken dåre man var. Idag skulle jag aldrig stanna i ett sådant förhållande. Men det var ju inte jämt dåligt, men det var ju allt annat än bra….. 4år av mitt liv gav jag bort till någon som inte tog vara på det. När jag blev lämnad, för det var han som lämnade mig, så grät jag i flera dagar.

Tro mig när jag säger att jag trodde att jag saknade honom.

Det gick så långt att jag var tvungen att ringa en psykolog och prata lite, men fick svaret att det var av lättnad jag grät så mycket. Jag hade levt i ett spänt förhållande så länge så när han gick så släpptes alla spärrar. När dessa dagar var förbi så mådde jag så mycket bättre.

Nu undrar ni kanske varför jag inte gick ifrån honom. Tyvärr så är det inte så enkelt.

Det är hur mycket som helt som rullar i ens huvud. Blir jag förföljd, kommer han att hota mig, göra illa mina barn, precis allt tänkte jag på sen kom det, -Lika bra att jag stannar kvar.

Det som är mycket sorligt i allt detta är att jag hade vänner som visste om att jag blev misshandlad och även kunde se det, fast ingen gjorde något. Hade det varit jag som hade sett min vän bli slagen så hade jag anmält detta utan att blinka, men det gjorde inte mina vänner. Fast man kan nog inte kalla dem vänner för det är man inte om man inte gör något…Jag kunde berätta så mycket mer men det är bra med detta. Lite för jobbigt att gå djupare in i allt detta gamla.

Jag säger bara det, ser ni något eller vet, trots att vännen säger -Säg inget, så är man mer vän om man gör något åt det. Det kan faktiskt rädda någons liv.