Blev lika arg idag när min mamma ringde och talade om att de inte har fått tag i mannen som försökte ta pojken i grannskolan. Man kan tacka gudarna att inget hade hänt mer än att pojken vad rädd, det kunde gå värre. Igår hade jag ett långt samtal med våra barn ang detta, man fick skrämma dem så de fatta hur alvarligt detta kunde gå, och kan gå om det vill sig ila. Men det känns ju inte kul att man skall behöva göra så, men man har ju inget val.

Barnen är som uppvända de är lite förkylda och de är så gnälliga och de bråka mer än vad de någonsin har gjort innan. Det är så tråkigt när man måste skälla på dem hela tiden, så nu har det blivit hård handskarna på. Har försökt att vara lite snällare än vad man borde men nu är det slut, nu får de ta och skärpa sig lite om de vill göra något.

Hundarna är busiga de med Fabian han är bara kol, tycker det är skönast när det är lugnt på de andra två. Men Gaby och Senyaya får man säga till lite då och då, och man får även lägga in Senyaya i buren för att hon skall ta det lite lugnt och vila. Annars vill hon inget annat än leka med Gaby som tur är så är Gaby rätt lugn när de leker inne. Men hon smet ut en dag när jag rastade Senyaya och då fick jag ta in Gaby igen. Det blev lite för bra med leken och det hjälpte inte att man sa till henne, för då kom ju Senyaya. Vår 16-åring hjälpte mig att inhägna runt altan dörren, så nu kan jag släppa ut Senyaya utan att behöva vakta henne. För ibland behöver de andra lite hjälp och då är det skönt att man kan ha dörren öppen och att man vet att hon inte kommer ut.

Ni får sköta om er och hjälp varandra att ha koll om det är något som inte värka stämma, kjamen