Idag fick jag tingsrättens beslut i brevlådan, där stod att jag har fått ensamvårdnad tills utredningen är klar, sen tas det upp igen. Det känns bra för sonens skull eftersom att han tycker det är otrevligt att hans så kallad biologiska pappa ränner i skolan, och kolla upp med hans lärare. Så nu har jag ringt till skolan och talat om att jag har ensamvårdnad och at de inte har rätt att lämna ut någon info angående sonen. Det som är lite trist är att läraren inte har ringt mig tillbaka, men jag ger mig inte utan ska ringa henne på måndag igen.

Hade utvecklingssamtal angående vår äldsta son och det var bara bra. Så bra som vår son kan ge han har nämligen stora läs och skriv svårigheter. Skolan skall hjälpa honom med att komma in till gymnasiet, och det är ju skönt att veta. För vår son är verkligen jätte duktig med det han gör, han lär sig bara det annorlunda mot vad vi gör det. Läraren talade om att han jobbar jätte bra med det han gör, och det har verkligen gått framåt för honom. Och det kändes så skönt att veta för man vill ju att det skall gå bra för sina barn.

Lite annat i kväll så har vi haft familjekväll ätit lite gott och suttit och tittat på en film. Det är så skönt att man kan bara sitta och ha det trevligt allihop. Fick fixa ordning de smås sängar det hade råkat hända en liten olycka där i natten som gick. Men nu är det fixat och sängarna är som nya igen, håller tummen att det få bli så. Vår 4-åring har ibland råkat kissa i sängen under natten, fast det är ju fler nätter han är torr. Men när det händer är det inte kul för då blir det ännu mera tvätt, och jag måste säga att det räcker som det är utan något extra. Samtidigt vill jag inte sätta på honom blöja för då blir han lat, jag vill att han skall lära sig att gå på toa om man är kissig även under natten. För på dagarna händer det inget, då är han så duktig han gå på toa. Då får jag ta den smällen med tvätten, fast det är trist. Nä nu skall jag sitta och inte göra något ting njuta av att alla barnen ligger och sover, och att en annan med skall snart göra lika dant. Sköt om er

Kjamen

Kan inte förstå hur veckorna bara rinner iväg. Och som vanligt vill man ju alltid göra mer än vad man hinner med. Idag har jag hållit på med tvätten hela dagen, och nu undrar jag vad katten man kan ha till mat. Jag tycker visst och sant om att laga mat, men det är så tråkigt och välja vad man skall äta. Har nämligen små barn som inte äter allt som de andra barnen alltid har gjort. Och jag brukar inte göra mer än en middag, men när jag vet att de inte har ätit så bra under dagen vill jag gärna göra något som även de tycker om. Men ändå inte bara pannkakor eller spagetti m.m det blir så tråkigt att äta detta jämt.  Så nu får jag sitta här och tänka lite, det är lite svårt.

Igår hade jag kurs i Nybro blev lite ställd över att det inte kom något ljud ifrån högtalarna, men fick snart ett snabbt svar. Det fanns inga högtalar sladdar i och ingen stans i hela lokalen. Och vart jag än ringde så visste ingen i föreningen vem jag skulle ringa. Fick till slut telefonnummer till någon som har hand om lokalen. Och gissa ingen svarade nu började jag bli lite sur. En av mina kursdeltagare ringde sin son som var snäll och lånade ut sin stereo till oss, det ända problemet var att jag även har kurs efter. Men till slut kom min räddning Ingrid kom med sladdar till mig, det var bara tur att hon hade de hemma, nu var kursen räddad.

Kjamen

Det är lite tråkigt men jag har varit så arg sen i torsdags, jag var i rätten i en vårdnadstvist. För sonen vill inte ha kontakt med sin biologiska pappa, sen är han 14-år gammal. Och den så kallade pappan har inte haft någon kontakt med sonen på ca 8år om inte lite mera. Min son känner att just nu vill han inte, även den så kallade pappan har sagt att han respektera sonen önskan. Men att ge mig ensam vårdnad går inte, för jag är en dålig mamma anligt honom. Han har även anmält mig till soc för att inte har kunnat ta hand om sonen.

Så en utredning gjordes men de kunde inte se att sonen var i dåliga händer. Och sonen har sagt det till dem att han inte vill ha någon kantakt även till familjerätten. Ändå så skall han bråka, för han vill veta hur det går för han i skolan och han ringer skolan helt plötsligt, men innan hörde vi inte ett pip. Och han talade även om för rätten att jag mot arbetade min dotter fader, men detta är inte sant jag har papper från min advokat att jag ville att umgänget skulle vara regelbundet i stället för någon gång ibland. Tycker det säger rätt mycket på hur mycket denna man vet. Även så ville han informera att soc inte gjorde ett bra jobb eftersom det inte fans något fel i vårt hem.

Är det någon som skall vara arg är det ju jag eftersom att hela min familj blev indragen i denna utredning. Men eftersom att han strider mot att jag skulle få ensam så måste de låta soc en full ständig utredning vad nu det är. Så nu måste sonen prata med dem igen de skall göra hembesök igen prata med mig själv igen m.m  Det som skrämde mig lite var att hans beteende var så elakt, men så var han när han misshandlade mig. Ögonen så hatiska och armarna korsade och bara gick till attack hela tiden. Men han sa att jag var en bra mamma, fast jag hjälper han inte med läxan och han får bo i ett ruckel. Men han vill inte att sonen skall bo hos honom utan han vill ha umgänge varannan helg. Det är inte konstigt att man blir knäpp eller??  Men jag är i rätten för sonen inte vill att han skall ringa till skolan m.m utan han vill ju inte ha kontakt med honom.  Nu hoppas jag bara att detta skall gå fort, det är ju inte roligt att behöva utsätta alla för detta. Det är ju inte roligt för sonen heller han vill ha lugn och ro, det märks även att det påverka honom, har ingen ro. Och det är detta som jag vill skydda mina barn för, så man känner inte sig så bra.

Och jag vet hur det är när en pappa vill träffa sina barn men inte får, detta handlar inte om det utan min son som inte vill just nu.

Kjamen

Igår var jag på möte hela dagen i Vetlanda, vi var 37st personer som kom. Det är alltid lika roligt att man blir så många, för ju fler man är desto bättre blir resultatet. Vi skulle nämligen välja 10danser som vi skulle ha med i vår kursverksamhet. Vi började kl 12.00 så det var att köra vid 09.30 för att komma i tid. Jag hade en vän som åkte med mig upp, hade även vår yngsta son med mig. För killarna hemma skulle jobba, och då är det lite svårt om man ha minstingen hemma. Men det gick bra han var jätte duktig, det ända var att ibland så blev det för bra med folk som ville titta på honom.

Vi stannade även kvar på dansen på kvällen, det var trevligt, sen träffade man ju Lisen hon är ju bara en liten stjärna som tindrar för det hon gör. Och sen får man ju inte glömma resten av dessa underbara människor som var där. Jag fick till och med dansa lite fast den lille inte ville somna först, men vi gick ut lite så började han varva ner sig till slut, och John blund vann över honom.

Vi stannade tills de slutade vid 22.00, vi skulle stanna på vägen för att äta vi var lite hungriga. Hade inte ätit sen kl12.00, det vi åt var kakor och lite godis, det blir man inte så mätt på. Men vi hittade ett ställe som var öppet och där stannade vi, men det var så många ungdomar som var ute, de höll ett jäkla liv. Den ena skulle höras värre än den andra, men vi fick vår mat till slut och kunde återvända till bilen. Vi åt upp först innan vi körde hemåt, vägen var fin en del trodde att det kunde vara halt, men den var okej. Släppte av Neta och jag, lillpojken körde hem ringde till Harry för han fick komma ut och hjälpa mig att ta alla mina saker. Harry byte blöja på lilleman och jag fixade lite välling till honom, sen la vi honom, och gick själv och la oss.

 

Då var det söndag igen och jag ska bara säga att jag är helt slut, våra två pojkar har väckt mig i natt på olika tider. Även katten för han ville gå ut, och jag var inte så glad måste jag informera. Men så är det att vara mamma, man vaknar för alla ljud, i alla fall jag gör det. Så när de väl ville upp på morgonen så var det bara att se glad ut och stiga upp. Vid 08.30 väckte jag min man och tyckte att han kunde stiga upp han med. Vi fixade frukost och åt den sen såg 14-åringen filmen som var på tven innan han gick ut för att börja bygga. Harry åkte och köpte en skiva som fattades för att kunna få stugan klar. Jag började att plocka i köket och fixa tvätten som aldrig tar slut. Och vädret är ju helt underbart och barnen och hundarna r ute och leker, helt underbar höst dag. Nä nu måste jag fort sätta med min städning hör av mig senare.

 

Kjamen

Gick upp väckte vår 8-åring, han gick upp åt lite frukost när han väl var klart med det så gjorde han sig i ordning för att vi skulle gå ut till bussen. Såg lite på nyheterna på tv4, fixade lite frukost till resten som var hemma. Jag och pojkarna var på kyrkans barntimme idag orkade jag inte baka på morgonen, så vi handlade på vägen dit. Barnen lekte med lera och vi pratade om det som hade hänt i Rödeby, det var ju hemskt.

Varför ska alltid det behöva hända något så fruktansvärt innan folk vakna till liv. Det var som en hade skrivit i inlägget på en tidning. Barnen kan inte bestämma det är vi vuxna som skall göra detta, vi måste lära oss att ta ansvar för barnen. Och inga barn är änglar ta redan på vad era barn gör vilka är de med, var är de för någon stans. Låt inte barnen ta ansvar för detta, det är vi som bestämmer hur det skall se ut. Vi vägleder dem och inte tvärtom, vi måste se till att inte något sådant händer igen. Det handlar inte att döma någon men om vi alla går ihop så kan man se ändringar, och våra barn kan känna sig trygga över att vi finns till hand. Fråga en gång för mycket än ingen gång alls, det är bara att visa att man bry sig om dem. Vad man visa just då så är det alltid skönt att veta att man har någon som bryr sig om en. Så snälla visa att ni bryr er om er omgivning låt inte det gå så långt att det måste ske olyckor innan man vaknar igen. Man måste stå upp och visa att man menar alvar med det man säger och gör, även att man kan visa att visa saker är inte så alvarligt.

Men det är nu vi måste göra något vi som är vuxna, så snälla sitt inte bara hemma och säg att mina barn gör inget. För det finns inga änglar och era barn är inte bättre än någon annans.

Jag måste höja mamman till den pojken som blev skjuten när hon säger att lämna familjen i fred vi är alla offer i detta. Det tycker jag var väldigt bra sagt av henne. TACK FÖR DE ORDEN!

Vill inte säga mer för denna gången. Ta vara på er och bryr er om er omgivning på ett bra sätt, visa era barn att jag vill veta vad ni gör m.m

 

Kjamen

  

Idag har vi hållit på att jobba med lite allt möjligt. Harry har hjälpt den ena sonen med hans stuga, och jag har hållit på med tvätten barnen och lagat mat. Ringde till vår äldsta dotter med respektive och frågade dem om de var hungriga, och de var de. Så de skulle komma om någon timme, hon talde om för mig att det var någon som hade brytigt upp deras förråd i deras källare. De hade inte hunnit tagit något som tur var, men ändå det är ju inte roligt när någon som inte har rätt att vara där att rota bland deras saker. Vi vet precis hur det känns vi har haft folk som har varit inne på vår tomt och tagit bland annat barnens saker, fattar inte hur man kan ha mage att ta någon annans saker. Bara känslan att någon har varit inne på ens egendom och plockat är inte okej, man mår inte så bra av det vill jag lova. Förstå inte varför det är så svårt att låta bli andras saker, men vet man inte vad rätt och fel är så vet man inte.  

 

Var även och hälsade på barnens morfar, han blev glad när vi kom. Det var roligt för vår äldsta dotter och hennes sambo ville följa med. Det som är lite sorligt är att han är alvarligt sjuk läkaren hade sagt till honom att han skulle vara glad för varje minut, timme och dag han är i livet. Det känns inte bra att veta att om det skulle hända honom något så hinner inte ambulansen dit i tid utan då är han borta. Han är uppsatt på operation i Lund, man hopas verkligen att det går fort tills han får komma dit. Men även operationen är en stor risk för honom, men det ger honom i alla fal en möjlighet till ett liv. Så där ser ni man är inte lovad en morgon dag, ta vara på er för varje dag man får. Man skall inte ta något för givet, var även snäll mot någon som inte är så nära en. Som jag har sagt så många gånger man behöver inte gillar alla men respektera andra är ett måste. Och var inte avundsjuka på vad den andra har och inte du, var hellre glad att den får vara glad. Ser er själv i spegeln och titta noga och fråga er själv om ni är så mycket bättre själv en den ni prata ila om . Oftast så visa det sig att man inte är det, och det är helt okej men man behöver inte vara elak för det. Sen är det alltid svårt och veta när man prata skit eller ej, men det är så det är. Men som jag tjata mycket på var rädd om er omgivning även dem som inte står en så nära, var glad att de finns. Sköt om er och var rädda om er.

 

Kjamen

Nu var jag där igen och inte har skrivit på ett tag, jag vill hinna med så mycket med jag får ju inte mer timmar på en dag. Igår hade jag kurs i Nybro och innan kursen så träffade jag Marie och Lisen det är alltid lika roligt att ha med dessa tjejer och göra. Efter en stund när vi hade fixat lite musik så kom Åsa även henne gillar jag väldigt mycket. Jag måste säga att jag tycker det är roligt att umgås med alla tre, vi har roligt ihop. Sen kom alla som skulle ha kurs vid 18.00 hade lite järn släpp inte värre än vanligt men ändå. Ja ibland kan det vara lite mycket sån är jag, man får skylla på min mamma. Hehehe. Lärde ut en ny dans till fortsättningskursen det var en mycket lugn dans mot vad jag bruka lära ut till denna grupp. Men det gick bra till slut. Sen kom nybörjarna även denna grupp fick lära sig en ny dans, det blev en vals men efter lite träning så gick det jätte bra. Ja det var fullt ös hela kvällen sen var det att köra hem, det är en liten bit man ha att köra. Som tur är så känns det inte så långt vilket är bra när man ligger och kör så långt en gång i veckan. Men jag bara älskar att dansa och gillar att lära ut linedance, och så länge man tycker det är roligt ska man göra det man gillar.   

Jag fundera ju rätt mycket på allt som jag har varit med om och hur det är runt min om givning. Och bland annat en sak som kommer upp ofta är varför är andra människor avundsjuka på varandra??!! Är det så svårt att glädjas åt någon annans lycka? Personligen så tycker jag att det är roligt när det går bra för andra, sen spelar det ingen roll om jag känner dem eller ej. Tycker att det är så mycket skit som händer utan att man måste prata skit om andra, och vara avundsjuk tjänar ju inget till. Man forma ju sitt eget liv på gott och ont, och bara för det gick bra för grannen, är det ju inte säkert att det skulle gå bra för mig. Tror väldigt mycket på ödet det är meningen (tror jag) man ska gå igenom visa saker i ens liv, visst och sant så skulle jag vilja sudda ut delar som man har varit med om. Men då hade jag inte varit den jag är idag, och jag tycker att jag är en snäll person. Sen är det väl många som inte tycker så, men det gör inget för man kan inte gilla alla. Och det finns människor som inte jag gillar, men jag har verkligen inte tid eller ork att prata om dessa. Det är mycket roligare att få prata om trevliga saker, visst jag kan gärna säga vad jag tycker, men att springa runt och snacka är inte min grej. Det tar för mycket energi från mig, och det lägger jag på det jag gillar i stället.

Det är lika dant med att hälsa på dem man inte känner varför kan man inte göra det?? Är jag ute och går tex om jag får ögonkontakt med någon så säger jag hej. Lika dant är det när jag är i en hiss så säger jag hej till dem som stiger in, hjälper gärna till med att hålla upp dörren. Det är så lite man behöver göra för att få en annan människa att le. Jag gillar inte att handla men jag ler gärna och det smittar av sig på dem som handla. Möter jag någon som ser lite sur ut och när de ser en annan smila så gör faktiskt de med. Visst det finns alltid olika sorter och det finns dem som inte gör det, men det är så få som faktiskt inte ler tillbaka. Jag har ett exempel härom veckan när jag var och handlade, så möte jag en äldre dam som hade lite problem att läsa texten på varan hon tittade på. Så jag frågade henne om hon behövde hjälp, hon tittade lite förvånad på mig, och sa att det ville hon mer än gärna. Då talde hon om för mig att det fanns så få människor som jag, för att hjälpa en annan är svårt. Det är sorligt tycker jag att det ska vara så, en hjälpande hand är alltid trevligt att få. Och nästa gång då kanske det är en annan som står där, och jag skulle bli jätte glad om man fick hjälp då. Men tyvärr så sköter folk sig själva och är rädda för att hjälpa till, då är det bättre och gå hem i stugan och prata runt kaffebordet med grannen eller vännen. Och tala om vad andra gör och inte gör, och sådant är ännu mera sorligt. Jag hoppas att flera kan vakna till lite mera då kan vi ha en bra värld, och man behöver inte gilla andra det är helt okej, men respektera kan man göra. Ja det var lite om mina tankar denna morgon. Sköt om er så länge och sträck ut en hjälpande hand till någon det känns bra. Kjamen